Johanna

idag har det varit en gammal vanlig torsdag. Inget kul har hänt. Sov för länge, låg en stund  i solen tills jag tröttnade, somnade i soffan, åt pannkakor, gick en promenad, åt choklad, såg på match, åt vindruvor - that´s it.
Det enda man kan göra är att konstatera att jag behöver rutiner i min vardag. Skola&innebandy behövs för att jag ska göra nått av dagarna.

Är inte van att ha så här mycket fritid för det har jag verkligen inte under innebandy- och skolsäsong. Finns inte att jag skulle hitta på nått med någon under vardagarna, det får gå på helgen i sånt fall. Och om man på helgen ska göra något så måste man göra det dagen vi inte har innebandy för oftast om vi har bortamatch samlas vi runt 2/3 dvs hinner inte göra nått innan och sen från att vi åker tills vi kommer hem kan det ta upp mot 6 timmar, då är klockan alltså 8/9 på kvällen. Då ska det ätas o sen ska man ta sig iväg o det orkar man typ inte. Man blir så jävla slut efter en match o bilåkandet. Så då ska man alltså kräva att alla ska ha tid den dagen man inte spelar innebandy.

Men innebandy är mitt liv, jag älskar sporten. Visst kan det vara tråkigt att ibland bara ha i skolan relation till alla men det är mitt liv. När man står där på planen o tar ett skott som svider så in i helvete o man inte bryr sig för man gjorde en grym räddning, när man står innan avblåsning o spänner händerna, när man får glidmärken på knäna men inte känner av smärtan, när någon slår ens händer blåa, när man gör ett grymt utkast som studsar perfekt förbi motståndarna, i en  en-mot-en situation o man psychar motståndaren totalt  - det är då jag är lycklig. Det är då jag är jag.

På måndag sätter vi igång igen på allvar. Har skrivit att jag kommer dö o det kommer jag nog. Men fan va jag ska kämpa, varje sekund på planen ska jag göra mitt bästa.  Jag är där för att ha kul inte sumpa bort min egen tid.

inlägget övergick visst till en förklarning om innebandyn, men iallafall. Nattinlägg är nog bra ibland.